Jenny

Nu är det snart bara 8 veckor kvar då jag går in i vecka 32 på onsdag!
Våran älskade lilla prins ligger i magen och gror. På ett sätt som nu får sin mamma att må väldigt dåligt.
Har de senaste dagarna mått illa, spytt & mått i princip ännu mer illa.
Jag är trött och slut, och de ända jag vill nu är att han ska komma ut så jag får sova ordentligt!

I början av denna graviditet var det helt okej, mådde lite små illa. Spydde lite men ändå ganska länge, men inte lika länge som med Julia. Med henne mådde jag super mot denna. Och jag känner att det nog är för att jag har ett barn sen tidigare nu, jag har lite dubbelt upp att göra. Jag känner mig rastlös och inte alls på humör.

Även fast jag mått dåligt, så har mitt självförtroende och mitt sätt att se på mig själv, förändrats något enormt. Kanske är det för att Mathias och jag har blivit så jäkla enande med varandra och känner en annan kärlek, eller att JUlia vuxit upp lite mer och man börjar inse att familjen faktiskt gror.

Jag trodde aldrig att jag skulle ha lusten att gå i skolan som jag gör, även fast jag är väldigt skoltrött eller lat av mig. Jag hoppas jag fixat några betyg nu, fast jag mår så här kasst.

Funderar på att snart säga ifrån de här med skolan, trotts att jag vet att de bara är några veckor kvar. Men min kropp orkar inte ens ha tankarna åt skolhållet nu, fast jag känner att jag borde.

Ja summan av kademumman, är att denna graviditet har faktiskt varit jobbigare än med Julias, fast lillebror mår bra. Det fick vi svar på hos barnmorskan i fredags, då han hade 158hjärtslag i minuten och han var 28 cm från huvudknopp till rumpestumpen!

Ja låt dessa 8 veckor gå snabbt nu, för vi längtar så mycket efter dig! ♥