Jenny

Hej! Har precis vaknat från att ha sovit från klockan 1 ca. Ursh är så trött. Alla barnen har svag feber medans Mathias nu ligger helt däckad i hög feber & huvudvärk. Jag däremot är bara trött känner mig typ överkörd av en ångvält eller något jäkligt tungt. 

Gjorde köttbullar med gräddsås o potatis till lunch. Var helt okej. Känner mig inte så sugen på mat när man mår såhär. Barnen blir hemma från dagis imorgon med. Jävla sjukdomar rent utsagt. Men de finns dom som har det värre så man får tänka ändå att man har det ganska bra. 

Har tvättat lite sängkläder idag har jag faktiskt gjort. Behövdes när busungen Léon hällt apelsinjucie i våran säng haha. Man skulle kunna tro han fått "emil i lönneberga gener" . 

Å vad jag saknar sommaren. Tänk de är lite mer en ett halvårsedan jag & Mathias gifte oss nu. Jag tycker att de känns ibland som man kan ta varann förgivet när man är gifta, inte som när vi bara var ett par. Visst tjaffsar vi men kärleken finns alltid där. Ibland önskar jag bara att man inte tog allt för givet. Det är ändå ganska puckat att tänka så. Varför bråkar man? Livet är så kort och så skört. Men något jag har fått lära mig av en gammal lärare är att "man ska aldrig gå & lägga sig ledsen eller arg, det kan vara sista natten tillsammans,därför ska man pussa varann godnatt & säga hur mycket man älskar varann!" Det är faktiskt sant.

Jag älskar Mathias oavsett vad. Jag är trotts allt väldigt lottad som har en sådan fantastisk man som ställer upp för allt & alla. Alla smällar jag får på rumpan fast jag för tillfället är grinig, alla pussar i nacken & alla ord som "jag älskar dig" som jag ibland kan tycka jag inte förtjänar. Men tillsammans har vi en oövervinlig kärlek. Och inte den minsta råtta kan förstöra vår kärlek till varann. 

Nej nu mina vänner ska jag ta hand om mina små pojkar! Lite kvällsmat behöver vi få i oss. Kram