Jag är inget nummer.

Bild från Helloween 14. 

Att vara 19år och 3 barnsmamma har varit för mig ett riktigt äventyr. Att pressa mina gränser till fullo & göra det som jag längtat efter att göra, vara lycklig & skatta andra lyckliga. 

Barnen har varit min räddning och stora lycka i livet. Innan jag fick Julia & ens kände Mathias hade jag ingen aning att livet skulle ta med mig på en sådan här resa. Kärleken mellan mig & Mathias bevisade verkligen vart vi stod. Jag har aldrig känt mig mer uppskattad som jag gör nu. Jag känner mig äntligen älskad & betydelsefull. För det finns nog ingenting mer underbart än att få vakna till att ta hand om tre fantastiska barn som kramar en gomorgon. 

Men de här med ålder, har det varit ett problem för mig. Ja visst, juridiskt sett självklart. Jag var ju bara ett barn när jag fick Julia. Jag gick i 9an och hade egentligen hela livet framför mina fötter. Jag kan ju ibland önska att jag vore en vanlig tonåring utan några måsten precis som vilken kanske 30 åring som helst som drömmer sig tillbaka. Men ingenting kan just nu få mig att välja ett sådant liv. Mina barn har tänt gnistan & hoppet inom mig. 

Jag har fått många blickar & ord emot mig under denna 4-5 års period att jag ibland undrat om allting har varit värt det. Jag menar, är jag redo för detta? Jag har tagit mig långt & tre fantastiska barn har gjort mig starkare.

I början av mitt liv som mamma var jag nog som alla mammor. Inte ordentligt redo fast man trodde det. Jag trodde att jag kunde allt & skulle följa andras råd till punkt och pricka. Vilket resulterade i att jag inte gick min egen väg & undrade vad jag alltid gjorde för fel. 

Man behöver inte göra som alla andra säger & tycker utan man ska följa sin egen väg. Uppleva sina egna erfarenheter & ibland kanske ta efter de äldre. 

Jag är egentligen som vilket mamma som helst. Bara de att jag fortfarande är en tonåring. Jag har drömmar, önskningar & förväntningar även jag. 

Jag är Jenny, 3 barnsmamman. Jag är inget nummer, jag är inte annorlundare eller mer speciell än någon annan mamma. Jag är bara jag. En mamma med tre fantastiska barn som ger lycka i mitt liv. 


 
#1 - - maja:

Många verkar tro att livet tar slut samma dag som man får barn. Men det är då livet börjar oavsett om man är 15 eller 45.

Svar: Javisst. tyvärr är det så. Men jag kan tycka att mitt liv precis börjat :) Kram
Marsbarneet♥

#2 - - Iza:

Jag håller med dig - åldern är ingen siffra, inget nummer man ska haka upp sig på. Jag är 23 år och har en dotter på 8 månader och det har jag fått uppleva många olika bemötanden på. En del ifrågasätter, tittar snett och undrar medan andra öser glädje och lycka över en. Egentligen är detta något personligt och man ska inte lyssna på några som ifrågasätter, när dom inte känner en och vet vad dom pratar om. Ens liv går inte i konkurs när man skaffar barn, man får ett till glädjeämne, det är vad som händer. Livet stannar inte upp. Tvärtom får det en extra fart! Jag önskar dig all lycka i livet :) jag tror på dig. Även fast vi inte känner varandra så hoppas jag mina ord kan värma lite. Kram

Svar: Tack så jätte mycket Iza. Ja de blir lätt att man blir liksom en siffra när man är så pass ung. Önskar dig lycka till med din dotter :)
Marsbarneet♥