Jenny

nu äre bannemig inte långt kvar. Magen är så jädra tung att jag inte kan andas när jag ligger ned. Igår kväll var de rent utsagt fruktansvärt. Låg nästan och hyperventilerade. Mathias skrattade när jag försökte lägga mig i okej sköna ställningar och försöka ändra kuddarna så jag kunde ligga högt för att kunna på någotvis andas bättre.

Men när jag tagit ca 2 djupa andetag började han skrattade. Det slutade med att efter ca en timme av rörande så började jag gapflabba. Alltså ett riktigt skrattanfall, haha jag var så övertrött att de liksom rann över.

Han rör sig som vanligt i magen och jag känner rytmiska sparkanden, så underbart!
Jag vet inte om han riktigt har fixerat sig än. Men jag har känt ilningar i bäckenet och nedtill, har känts hemskt. Men de är bara att bita i de sura äpplet. Jag menar, jag har ju varit med om detta en gång tidigare, Vad förväntade jag mig liksom? Haha. Jag visste ju om att de kunde bli jobbigt, menmen (: Är ändå nöjd med mitt val!

Snart kommer lillebror ut, ca 43 dagar kvar!

Och snart blir Jessica (Mathias kusin) Storasyster igen. Dem har bf den 5:de nu och jag önskar dem all lycka till om bebisen skulle komma!