Gräv ned mig & ta fram mig när de är dags att föda.



Godmorgon. Idag vill jag rent utsagt bara gräva ned mig och hoppas på att någon hittar mig när de är dags att föda.
Jag är helt slut, min kropp är seg som gammeldags kola och huvudet kommer snart explodera. Blir ju inte bättre av all förbannad klåda som jag lider av. Känner att de inte har varit min vecka detta. Min kropp lägger snart av. Värmen tar på riktigt kål på mig. Jag skulle vilja antagligen klättra upp bland molnen och skapa lite regn, sånt där regn som man fryser av eller så vill jag sätta mig i frysen. De ända jag gör är i princip bara att ligga ned i sängen och hur kul är de för stackars Julia, när mamma inte orkar leka.
Jag hoppas jag snart blir bättre, och att mina järntabletter snart börjar fungera. Eller helt enkelt att lillebror snart tittar ut.

Utöver all denna jävla trötthet och ja förjävliga klåda. Så går allt bra, jag har vikt lillebrors kläder. Packat BB väskan som nu står redo på hatthyllan. Jag och Julia bäddade tillsammans insatsen till syskonvagnen iveckan. Så nu väntar vi bara på den lille. 27 dagar till Bf. helt sjukt va tiden går.

Igår var vi hem till Mathias mormor & morfar o fikade lite granna. Alltid lika kul. Dock somnade Mathias som en stock på deras soffa. Tror inte att han är riktigt van med sina glasögon. Vet själv hur de var när jag skulle börja ha mina ibörjan. 

Idag ska jag inte göra någonting, förutom att diska och ta de lugnt. Hoppas Julia känner samma sak.Vilket jag inte tror. Bara jag inte blir så överansträngd som jag vart i veckan att ja kräktes. Hoppas de blir en bra dag trotts allt.
Just ja, ska på utvecklingssamtal med Julia på dagis kl.16.00! 

kram