En deprimerande tid.

Virkade denna mössa idag. 

Hej! Jag ville bara berätta att jag troligen inte kommer skriva på några dagar. De är såhär att, jag har kommit in i en deprimerande period. Där jag bara gråter & känner mig värdelös. Rättare sagt har barndomen kommit ikapp mig och jag gör inget annat på kvällarna än att gråta i Mathias famn när barnen sover. 

Jag är verkligen inte perfekt, absolut inte. Jag är mänsklig, jag gråter & skrattar. De är så riktiga människor gör. Därför behöver jag min tid att känna mig frustrerad och ledsen & hoppas på de bättre. På måndag ringer jag någon, att bära på en tuff barndom har varit som att bära en ryggsäck full med tegelsten. 

Jag behöver ventilera och börja känna mig som Jenny. Så förlåt, men jag behöver de här. Jag kanske skriver när jag har ett litet leende på läpparna. Så länge hoppas jag att ni har en fantastisk dag & tar hand om varann. 
Kram
#1 - - Camilla 33 år och 10 barnsmamma:

Skickar massa kramar,jag finns om du vill prata,har oxå en tung ryggaäck från barndommen som spökar .
Mvh Camilla
www.minstorafamilj.se

#2 - - Sofie:

Hälsan och familjen kommer alltid i första hand, ta hand om dig <3 jag känner precis som du, att mitt förflutna börjar komma ikapp mig. kram <3

#3 - - Anonym:

hoppas du känner dig bättre snart. kram. <3

#4 - - anna:

Skickar kramar <3

#5 - - Jennie:

Ta hand om dig! Skönt att du har en fin kille att gråta ut mot. Tänk på att du inte behöver vara stark inför barnen =) Jag hade förstått mina föräldrar mycket bättre om de visat vad de kände när jag var liten. Så om du gråter när de inte ser, för deras skull, så tror jag inte att du behöver det. De förstår, tids nog i alla fall.