En i mängden inom fyra kalla väggar
Hej. Sitter här lite ensam just nu. Mathias är hos sin pappa & ska följa med som sällskap till Norge imorgon. Så dagen spenderades med barnen och imorgon kommer även den spenderas med barnen.
Är ganska trött, skulle behöva sova. Men kikar på födelsedagspresenter åt Julia. Hon fyller hela 4 år nästa månad och man kan ju undra egentligen vart tiden tagit vägen. Man har hela tiden tagit tiden förgivet. Skulle vilja spola tillbaka när hon var bebis och krama om hennes mulliga & goa kinder. O snart är hon väll lika stor som mig och kräver sitt likaväl som jag gjort. Dock har jag kanske inte haft föräldrarna i närheten och gjort precis som jag velat, då mitt liv har bestått i att se till att min egen familj som 15 åring ska ha det bra.
Ja tänk va mycket man varit med om egentligen. Kan tycka de känns ganska skönt att skriva av sig lite. Jag ska nämligen gå & prata lite med en diakon från kyrkan. Kanske låter det konstigt, varför just jag? Jo de är för att min barndom har suttit många ärr i mig. Och för att kunna berarbeta vidare detta måste jag gå och prata med någon. Jag uteslöt vården då jag tycker de känns som man bara är en i mängden inom fyra kalla väggar & en stol. Sen så har kyrkan varit en viktig plats för mig. En plats där jag kan gråta. Jag tror absolut inte gå gud, gud. Utan mer på något som jag känner mig trygg i. Ett liv efter döden där mina nära finns och kan ta hand om mig. Även att man föds om och blir något annat. Som en vacker fågel eller så. Så kyrkan har varit en plats där jag kunnat gråtit. För som många inte vet så har ju mitt liv gått fruktansvärt fort. Ibland känns de som man springer ett marathon och man har ingen aning om man är påväg att vinna eller om man ligger sist. De är som om tiden rusar förbi en och man står still och tittar på. Därför behöver jag någon som förstår mig och inte registrerar mig i någon journal som ska följa och tynga mig hela livet. Så imorgon ringer jag. De är på tiden helt enkelt!
Nu ska jag lägga mig ned och kika lite repriser innan jag ska sova.
O glöm inte, jag är inte mer perfekt än du bara för att mitt liv verkar vara det.
Kram
Är ganska trött, skulle behöva sova. Men kikar på födelsedagspresenter åt Julia. Hon fyller hela 4 år nästa månad och man kan ju undra egentligen vart tiden tagit vägen. Man har hela tiden tagit tiden förgivet. Skulle vilja spola tillbaka när hon var bebis och krama om hennes mulliga & goa kinder. O snart är hon väll lika stor som mig och kräver sitt likaväl som jag gjort. Dock har jag kanske inte haft föräldrarna i närheten och gjort precis som jag velat, då mitt liv har bestått i att se till att min egen familj som 15 åring ska ha det bra.
Ja tänk va mycket man varit med om egentligen. Kan tycka de känns ganska skönt att skriva av sig lite. Jag ska nämligen gå & prata lite med en diakon från kyrkan. Kanske låter det konstigt, varför just jag? Jo de är för att min barndom har suttit många ärr i mig. Och för att kunna berarbeta vidare detta måste jag gå och prata med någon. Jag uteslöt vården då jag tycker de känns som man bara är en i mängden inom fyra kalla väggar & en stol. Sen så har kyrkan varit en viktig plats för mig. En plats där jag kan gråta. Jag tror absolut inte gå gud, gud. Utan mer på något som jag känner mig trygg i. Ett liv efter döden där mina nära finns och kan ta hand om mig. Även att man föds om och blir något annat. Som en vacker fågel eller så. Så kyrkan har varit en plats där jag kunnat gråtit. För som många inte vet så har ju mitt liv gått fruktansvärt fort. Ibland känns de som man springer ett marathon och man har ingen aning om man är påväg att vinna eller om man ligger sist. De är som om tiden rusar förbi en och man står still och tittar på. Därför behöver jag någon som förstår mig och inte registrerar mig i någon journal som ska följa och tynga mig hela livet. Så imorgon ringer jag. De är på tiden helt enkelt!
Nu ska jag lägga mig ned och kika lite repriser innan jag ska sova.
O glöm inte, jag är inte mer perfekt än du bara för att mitt liv verkar vara det.
Kram
Åh så klok du är! I allt du skriver. Särskilt sista meningen i detta inlägg.